Det gick bra att springa ledsen och nerstämd! Tog ut energin på stegen som blev längre och snabbare. Slog rekord idag. Bra. Då börjar jag komma i form nu. Dags att öka distansen.
Ja, det är väl den enda fördelen med att vara nere då! Att man springer snabbare. Nu är det bara tråkigt igen. Ibland behöver jag också få höra de där orden. Någon som klappar mig och säger att jag är helt fantastisk, att jag är en fin och god människa. Speciellt igår och idag hade jag behövt det.
Oj vad jag gräver ner mig nu!!! Men min blogg, min gnällvägg. Tack bloggen för att du lyssnar. Eller nej! TACK SANDY!! Du är så jäkla underbar!
Nu ska denhär gnällspiken ta tag i disk och dusch och sedan sova med förhoppningar om en bättre dag imorgon.
God natt min vän. Tack för att du finns! Jag tycker om dig.
Puss o kram
Fia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar