Ibland känns det som att man kan stanna upp. Pausa och lägga livet åt sidan för att bara njuta en stund. Just nu är den känslan väldigt långt bort. Livet känns för tillfället som en karusell som går så fort att jag har kastats av. Jag hinner inte med karusellen!
Ibland går livet snabbt och ibland väldigt långsamt. Men vad som alltid är lika säkert är att efter livet kommer döden. En ny dag betyder nya tag, nya krafter, nya utmaningar, nya upplevelser och många fler skratt. Men en ny dag betyder också ett steg närmare döden. Och liksom livet kommer även döden ibland för snabbt och ibland för långsamt.
Jag läste ett kapitell för barnen ur "Mera Sandvargen" av Åsa Lind (den andra boken av 3 böcker om Sandvargen). Dom böckerna är bland de absolut bästa böckerna som någonsin skrivits, om du frågar mej. Kapitlet hette "Zakarina och döden" och handlar just om när hon träffar Döden. Han var varken läskig, stor och stark eller arg. Han var lugn och snäll. Zakarina frågade om han inte kunde vänta med att hämta den där hunden, till imorgon eller så. Men Döden förklarade att det bestämmer inte han. Det gör Livet. Och hon är mycket större och starkare än honom. Och nog är det så. Tror jag iallafall.
Det är inte farligt att möta Döden. Men det kan vara lite obehagligt. Speciellt om man möter honom ofta. Jag har inte mött Döden så ofta. Och det tackar jag det starka Livet för.
Jag tror att det är precis när Döden kommer, som Livet går extra fort. Karusellen snurrar så fort att jag inte hänger med. Nu måste jag springa ikapp den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar