My own lifeguard

På stranden igår hade jag min egna livräddare. Det finns en livräddare som jobbar nere på compoundets strand. Eftersom det är 38-40 grader här på dagen så är det ingen som badar eller solar. Alla är inomhus och låter bli att svettas till sina ACs.
Så igår var jag ensam på stranden. Livräddaren satt med sin polare i skuggan på lekplatsen. Varje gång jag reste mig upp kom han närmare och ställde sig där han kunde se mig när jag badade. Och när jag hade badat klart och gick till solstolen igen så gick han tillbaka till sin skugga! Haha.. My own lifeguard!

Dubai

Igår körde vi en tripp till Dubai. 4-filig motorväg i ingenting under en timme, så reste sig skyskraporna där borta. Framme! I Dubai är det också motorvägar mitt i stan. Som mest 8-filig väg. Gäller att veta vart man ska!
Världens högsta byggnad (se ett tidigare inlägg), världens lyxigaste hotell med form av ett segel, arabisk marknad och olika köpcentrum kollades in.
Och så hemfärd i solnedgången.

Shopping malls

Shopping malls is the place to be. Det är där man hänger, fikar, umgås, kollar på gigantiska akvarium, shoppar, går på bio, äter middag och till och med åker skridskor eller skidor om man vill.

Burj Khalifa - världens högsta byggnad

Det här med hen...

Good night Abu Dhabi. See you tomorrow.

3 dagar kvar?

Nedräkningen till min resa har vänt. Den blåmarkerade texten till höger. Den var nere på noll dagar kvar när jag åkte och sedan vände den. Nu är det dag 3 på min semester och den säger 3 dagar kvar.
När den står på 94 dagar kvar är det min nittiofjärde dag på resan och dags för hemfärd. Är du me? Den räknar resdagar nu och jag ska upp i 94 stycken.

Dagen började på löpbandet på gymet, nu vidare till stranden.
Tjipp!





(På flyget)

Här är jag! Ser du mig?

I landet som heter Förenade Arabemiraten heter den kanske mest kända staden Dubai. Där är jag inte. Det var dit jag flög. Sedan åkte jag bil till huvudstaden Abu Dhabi. Det är här jag hälsar på Linda, Anders och Harry i deras 300 kvadratmeter lilla hus. Man går lätt vilse här. Ja, i huset alltså.

Huset ligger i ett compound. Ett inhägnat område. Hela den stora kvadraten på en av bilderna här är compoundet. De stora husen högst upp är porten in, och längst ner ligger stranden. Ser du mig? Jag står bredvid den blå pricken och vinkar. Om du sätter ner fingret på bilden så kan jag se ditt finger peta på gatan här utanför! Det är grymt med livesändningskartor!

Vi ligger 2 timmar före Sverige och här hemma har jag internet, så jag finns på whatsapp, Facebook, bloggen och Skype för den som vill prata!

Hej så länge!

Starten på min resa

Lör 15 sept

Resfebern är här. Den jag klarat mig utan väldigt länge nu. I och med att jag ska resa själv har jag förväntat mig att må dåligt av ångest, nervositet och resfeber varje dag i minst en månad innan avresa. Men icke. Tack och lov! Jag har haft fullt upp med massor att göra, så har inte haft tid att ens fundera på att jag ska iväg! Men inatt kom den nog. En mardröm som handlade om resa och slutade med döden. Inte så kul. Inte så min resa ska gå till i alla fall.

Det mesta är fixat. Vaccinerat mig och köpt reseapotek för typ 7 000 kr totalt. Fruktansvärda kostnader. Men det är en del av resan! Utan vaccinet ingen resa. Eller i alla fall inte lika lång och absolut inga djungelbesök. Köpt kamera, iPad, lämnat in paj iPhone för att få ut en ny innan avfärd, köpt flyg, fixat nytt pass, osv, osv, osv..... Många springturer på stan. Nu är det väl mest kvar att packa. Rensa hemma för utflytt för mig och inflytt för roomie K-son. Jo! Skaffa reseförsäkring måste jag ju också. Vad mer kan jag ha missat???

Jag vet ju att det kommer vara såhär. Flera gånger under mina 3 månader på resande fot kommer jag att drömma mardrömmar, känna mig ensam, undra vad f-n jag har gett mig in på samt längta hem värre än jag någonsin gjort. Men det är så det är. Det är en känsla som är obehaglig men inte farlig. Och känslor går över. Det måste jag trösta mig med när jag tycker att det är som värst. För om man jämför med de bra dagarna så är nog de dåliga ganska få och betydelselösa. Det som betyder mest är att jag får njuta, vila, träffa fantastiska människor, sola, upptäcka nya ställen, slippa jobba, bada, få växa i mig själv och få en otrolig erfarenhet som kanske inte alla får.

Så visst, resfeber. Bring it on! I´m gonna beat you with some good feelings.
Fia




Tis 18 sept

Resfebern försvann lika fort som den kom. Mer än en mardröm hade jag inte tid med. Det är mycket jobb nu! Mellan 8 och 12 timmar om dagen. Jag får sluta tidigt på fredag. Jobbar då 6-14.30. Annars har jag ingen tidig dag kvar innan jag drar om 2 veckor. Kommer hem sent varje kväll. När ska jag egentligen hinna packa och röja undan hemma för att att K-son ska flytta in?! Det kommer nog bli panik sista helgen jag är hemma. Har planerat smart: Att inte ha något planerat sista helgen. Som sagt, den kommer nog tillägnas åt panikpackning.

Jobb, jobb, jobb i min skalle. Måste sova och ladda för ytterligare en lång dag imorgon!
Natti natt.
Puss 
Fia





Lör 22 sept

10 dagar kvar. Nu börjar det bli jobbigt. Jag säger ”vi ses i januari!” och tycker det känns tråkigt. Jag tänker på vad jag missar, vad jag väljer att stå över. After work med kollegorna, vinfredagar med tjejerna, nattklubbskvällarna med gänget, att umgås med mina fina, kunna ringa mina vänner och familj precis när som helst. Känslan av att jag aldrig är själv även om jag är det. Att alltid ha någon ett telefonsamtal eller en spårvagnstur bort. Det är det som känns jobbigt just nu.
Kämpa Fia! Kämpa!

Hurrni... Happy halloween, mysig lucia, god jul och gott nytt år. Vi ses i januari!





Fre 28 sept

Idag är det dag 1 av 101 lediga dagar. 100 dagar kvar tills jag jobbar nästa gång. GANSKA COOL känsla! Sa hejdå till kollegor, barn och föräldrar igår. Mitt kontrollbehov säger att jag ska stanna och stötta mina kollegor, hjälpa dem och finnas där på jobbet som en del av interiören lixom. Bara vara där. Finnas och se till att de inte jobbar ihjäl sig. Min lättnad säger att mina kollegor fixar det här till det allra bästa, jag litar på dem och lämnar över med trygghet. Och min glädje säger att det är på tiden att ta en paus från detta. Det är dags att ta ett steg åt sidan och känna och tänka på jobbet lite. Inte vara mitt upp i det.

Kommer sakna mina finaste kollegor! Kommer sakna de klantiga, klumpiga, roliga barnen. Kommer sakna att driva något som jag står för och anser mig vara bra på. Men just nu är  känslan bara positiv. Det här ska bli GÖTT! Och sedan när jag kommer tillbaka om 100 dagar är ju allt kvar. Jobbet, barnen, kollegorna... Chefen, föräldrarna, stressen, kreativiteten, närheten... Mötena och återigen stressen. Inget är konstigt eller ovanligt. Jag bara pausar lite. Snart är jag tillbaka igen!

Om 4 dagar börjar min semester. Inte alls orolig eller nervös. Jag känner bara en skön längtan. Sista helgen hemma nu, och som jag skrev i ett inlägg tidigare så kommer den tillägnas åt panikpackning! (och en hel del vinhäng med de finaste i mitt liv)
Pussipussi!

Fia





Mån 1 okt

Klockan är kvällen. Jag ska packa och imorgon bitti kl. 4.45 ringer klockan. 5.15 sätter jag mig i bilen för skjuts till flyget. Feels good. See ya all later, mina fina!!
Massa puss och kram!

På väg

6,5 timmar på Arlanda (mellanlandning) har slagits ihjäl med: en frukost, en lunch, två toabesök, sömn, samtal till bror, spel på mobilen och beställning av klipptid till den 5e januari. Jag menar det kan ju vara bra att veta i god tid att det kommer ett solblekt saltvattenstrassel att klippa av.
På bilden syns kläder för 3 månader. Nu boardar jag planet!
Tjipp tjopp

Dagens problem.

1 okt

Jag missade inte julen ändå! Musten är här! Hahah...
Imorgon bitti far jag. Puss och hej!

Den blåmarkerade texten säger 1 dag kvar...

                                          -------->

Magasinerad

Vaddå att jag bor i ett förråd?! Jag bor ju jättefint! Äh... Det är bara 3 nätter kvar. Roomie har flyttat in och jag har magasinerat mitt svenska liv i dethär rummet som jag också får sova i de sista nätterna nu. Hohoho!

Lightning up a little!

På Facebook ska alla visa hur ball man är. Skryta lite om hur duktig man är och modeinriktade foton. Nu strejkar jag och byter min profilbild till ett självporträtt. Så om ni undrar vem fan det där är.... Det är jag. Bjud till lite du med! Inte var så jäkla seriös hela tiden...

(Ursäkta svordomar)

Från min chef

Kompledig idag. Hostar sönder mina lungor och går ändå ut och springer (tänkte inte på det). Roomie flyttar in och jag magasinerar mitt liv i kartonger. Ikväll blir det vin. Och i morgon med. Och alla de följande dagarna. Jag är ju ledig i 101 dagar nu. Dag ett är idag.

Happy friday min fina vän!
Pussis
Fia

Vart fan är stacken?

Mindre än 1 v

Snart lämnar jag höstrusk bakom mig. Tack.
Och så vill jag be om ursäkt för fruktansvärt dålig uppdatering på bloggen. Förlåt.

Pussipuss Jackiboy!