Starten på min resa

Lör 15 sept

Resfebern är här. Den jag klarat mig utan väldigt länge nu. I och med att jag ska resa själv har jag förväntat mig att må dåligt av ångest, nervositet och resfeber varje dag i minst en månad innan avresa. Men icke. Tack och lov! Jag har haft fullt upp med massor att göra, så har inte haft tid att ens fundera på att jag ska iväg! Men inatt kom den nog. En mardröm som handlade om resa och slutade med döden. Inte så kul. Inte så min resa ska gå till i alla fall.

Det mesta är fixat. Vaccinerat mig och köpt reseapotek för typ 7 000 kr totalt. Fruktansvärda kostnader. Men det är en del av resan! Utan vaccinet ingen resa. Eller i alla fall inte lika lång och absolut inga djungelbesök. Köpt kamera, iPad, lämnat in paj iPhone för att få ut en ny innan avfärd, köpt flyg, fixat nytt pass, osv, osv, osv..... Många springturer på stan. Nu är det väl mest kvar att packa. Rensa hemma för utflytt för mig och inflytt för roomie K-son. Jo! Skaffa reseförsäkring måste jag ju också. Vad mer kan jag ha missat???

Jag vet ju att det kommer vara såhär. Flera gånger under mina 3 månader på resande fot kommer jag att drömma mardrömmar, känna mig ensam, undra vad f-n jag har gett mig in på samt längta hem värre än jag någonsin gjort. Men det är så det är. Det är en känsla som är obehaglig men inte farlig. Och känslor går över. Det måste jag trösta mig med när jag tycker att det är som värst. För om man jämför med de bra dagarna så är nog de dåliga ganska få och betydelselösa. Det som betyder mest är att jag får njuta, vila, träffa fantastiska människor, sola, upptäcka nya ställen, slippa jobba, bada, få växa i mig själv och få en otrolig erfarenhet som kanske inte alla får.

Så visst, resfeber. Bring it on! I´m gonna beat you with some good feelings.
Fia




Tis 18 sept

Resfebern försvann lika fort som den kom. Mer än en mardröm hade jag inte tid med. Det är mycket jobb nu! Mellan 8 och 12 timmar om dagen. Jag får sluta tidigt på fredag. Jobbar då 6-14.30. Annars har jag ingen tidig dag kvar innan jag drar om 2 veckor. Kommer hem sent varje kväll. När ska jag egentligen hinna packa och röja undan hemma för att att K-son ska flytta in?! Det kommer nog bli panik sista helgen jag är hemma. Har planerat smart: Att inte ha något planerat sista helgen. Som sagt, den kommer nog tillägnas åt panikpackning.

Jobb, jobb, jobb i min skalle. Måste sova och ladda för ytterligare en lång dag imorgon!
Natti natt.
Puss 
Fia





Lör 22 sept

10 dagar kvar. Nu börjar det bli jobbigt. Jag säger ”vi ses i januari!” och tycker det känns tråkigt. Jag tänker på vad jag missar, vad jag väljer att stå över. After work med kollegorna, vinfredagar med tjejerna, nattklubbskvällarna med gänget, att umgås med mina fina, kunna ringa mina vänner och familj precis när som helst. Känslan av att jag aldrig är själv även om jag är det. Att alltid ha någon ett telefonsamtal eller en spårvagnstur bort. Det är det som känns jobbigt just nu.
Kämpa Fia! Kämpa!

Hurrni... Happy halloween, mysig lucia, god jul och gott nytt år. Vi ses i januari!





Fre 28 sept

Idag är det dag 1 av 101 lediga dagar. 100 dagar kvar tills jag jobbar nästa gång. GANSKA COOL känsla! Sa hejdå till kollegor, barn och föräldrar igår. Mitt kontrollbehov säger att jag ska stanna och stötta mina kollegor, hjälpa dem och finnas där på jobbet som en del av interiören lixom. Bara vara där. Finnas och se till att de inte jobbar ihjäl sig. Min lättnad säger att mina kollegor fixar det här till det allra bästa, jag litar på dem och lämnar över med trygghet. Och min glädje säger att det är på tiden att ta en paus från detta. Det är dags att ta ett steg åt sidan och känna och tänka på jobbet lite. Inte vara mitt upp i det.

Kommer sakna mina finaste kollegor! Kommer sakna de klantiga, klumpiga, roliga barnen. Kommer sakna att driva något som jag står för och anser mig vara bra på. Men just nu är  känslan bara positiv. Det här ska bli GÖTT! Och sedan när jag kommer tillbaka om 100 dagar är ju allt kvar. Jobbet, barnen, kollegorna... Chefen, föräldrarna, stressen, kreativiteten, närheten... Mötena och återigen stressen. Inget är konstigt eller ovanligt. Jag bara pausar lite. Snart är jag tillbaka igen!

Om 4 dagar börjar min semester. Inte alls orolig eller nervös. Jag känner bara en skön längtan. Sista helgen hemma nu, och som jag skrev i ett inlägg tidigare så kommer den tillägnas åt panikpackning! (och en hel del vinhäng med de finaste i mitt liv)
Pussipussi!

Fia





Mån 1 okt

Klockan är kvällen. Jag ska packa och imorgon bitti kl. 4.45 ringer klockan. 5.15 sätter jag mig i bilen för skjuts till flyget. Feels good. See ya all later, mina fina!!
Massa puss och kram!