Dag 47 av 94 och jag är halvvägs. Mycket blandade känslor! Mest och främst: neeeeej, jag vill inte heeeem!!! Men också: fasen vad bra det går, vad nöjd jag är att jag gjorde detta trots att jag var rädd för att göra det själv. Själv?! Nähä! Traveling alone, but not lonely. Never lonely. Så mycket människor man träffar! Både underbara och puckon. Nä, jag vill verkligen inte hem. Nu kan tiden flyga de närmsta 10 dagarna. Sen kan den gärna stanna. Så jag vaknar upp i aussie dag efter dag, utan att den där hemresedagen någonsin kommer. Inte ens lösgodis saknar jag. Det finns inget som gör att jag skulle byta ut min vistelse här till att komma hem. Och det är ju bra! Så halvvägsdagen är en dag att fira! Men sörja att jag snart är på "fel" sida av den!
Drömde om jobbet här om natten. Har gjort det ca 4 gånger totalt hittills. Inte så ofta. Men ack vad jag inser nyttan av min paus därifrån! Distans gör gott. Många tankar på möjligheter och hinder. Vad gör jag, vad vill jag och varför?
Idag har jag vaknat 6.00 och åkt buss från Singapore till Malaysias KL (5 smidiga sovtimmar). Härifrån åker jag med buss till Thailands Hadyai ikväll kl 22. En 8-timmars busstur. Eh.. Ja, vart det ligger har jag ingen aning om, men därifrån ska det i alla fall vara möjligt att köpa bussbiljett till Phuket. Ytterligare en resa på 7 h då. Ja, vi får väl se vart jag hamnar!
Mhm. Half way through.
Please don't make me leave this!
1 kommentar:
Fast vi vill hemskt gärna ha hem dej ❤❤// mamsen o papsen
Skicka en kommentar