Innan avresa var jag förberedd på att få attacker av hemlängtan då och då. Kanske mest pga att jag reser själv och även om man hittar sällskap så är det långt ifrån samma sak som att umgås med sina nära och kära.
MEN! Trots sjukdomar och stundtals krångel med att hitta boende och bussbiljetter, så har den där hemlängtan aldrig kommit. Lite förvånad men väldigt glad över det är jag! Det har ju absolut att göra med sällskap av Linda, Fille, Emelie L och Cassie. Tack för ert sällskap ni fina!
Så kom den. En aning av hemlängtan. Inte för att jag vill vara hemma. Och inte för att jag vill härifrån. Men för att jag är trött på att fara och flänga.
När jag vaknade på planet nu, med känslan av att jag sovit i en evighet, så har det bara gått 2 h. Jaha. 3,5 kvar. Kul. Så många flighter jag har varit på under denna resa... Tur att jag bara har en kvar. Den hem till Sverige... Och så slog det mig att shit.. Vid midnatt kommer jag att nå kuala lunpurs city center. Och då är det leta boende som gäller. Suck. Jag är trött på att flytta. Och packa.
Men jag vill inte till Sverige! Jag vill ha sol, värme och god asiatisk mat. Men jag vill ha mina nära och kära, slippa flänga och ett kackerlacksfritt boende. Kombinera det åt mig tack!!
Jaop! Nu förtränger jag den aningens lilla hemlängtan och njuter. Kändes rätt gött att gå av planet och känna utbytet av aussies 25 graders sommarsverige känsla mot Malaysias 37 grader kl 22 på kvällen...
Tjipp o hej på er! Vi ses om 2 veckor!
Pussis
Fia
(aningen svullna ögon och röda blåtiror, but I'm getting there)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar